Tankar rullar in, inga lätta tankar. Fattar inte , dom flesta ser den sminkade lilla bimbon. Men dom få som ser mig som den jag är. Och ser ingen skilnad om jag är sminkad eller inte . Ofixat hår. Nyvaken och allra fulast. När dom sårar en är det nog som om någon drar en kniv raka vägen in i hjärtat. Blivit mer och mer van att bli behandlad som ett objekt. Vet att det inte är okej , men va ska man göra ? Måste lära mig att jag är lite mer värd än så . Att jag också ska kunna få bli älskad och vara glad ? :) 
Om inte en kille kan dela kärleken med mig och få mig att må bra . Så får jag kämpa för mig själv. Inga fler tårar för dessa killar. Faller för lätt och när jag väl närmar mig marken vänder killen ryggen och går. Van att gråta och må dåligt ett par dagar sen släppa det och hoppas han tar till baks mig. Jag är som en handväska för oss brudar ? :( Fin och helt underbar ett tag. Sen tröttar man och lägger bort den och hittar en annan .. Sen om man orkar tar man fram den gammla. Är det verkligen okej ? 
Nej , sen vill jag bara säga. Va ärlig istället för att ljuga för mig. Lungnen gör allt värre och sårar mer. Men om du ska ljuga så får du se till att sanningen inte kommer fram . För när den väl kommer fram vill man bara försvinna och aldrig mer komma tillbaks.